Kom just ner från berget. Detta kan ha varit anledningen till att jag kom hit. Högst upp, en massiv amfiteater byggd av Hitler under andra världskriget (?) och en Basilisk. Galet häftigt. Vet inte hur bilderna blev dock eftersom dimman och mörkret började komma.
Nu är det nästan bläcksvart, och jag lurade upp en aussie sista biten, får se om hostelet saknar en gäst i natt.
Att gå upp på berget och att se amfiteatern, naturen och utsikten gav mig ny energi. Jag promenerar mycket och då oftast ensam, men med alla människor runt omkring mig, allt liv, alla intryck gör att jag bara tänker på nästa steg.
I naturen så öppnas tankarna. Frihet. Styrka. Skönhet. Tiden står still.
Där kan jag tänka. Där kan jag ladda om.
Sista biten gick jag i mörkret. Jag undrar om det finns djur där, förutom nattfjärilarna som gång på gång tyckte att min mage var någonting att flyga mot.
Nu sitter jag på en italiensk restaurang. Tyskan gick sådär. Men vi förstod varandra tillslut.
Två karlar sitter och smaskar vid bordet bredvid.
Om två timmar sitter jag på ett tåg till Köln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar