Ljuset i tunneln

En heldag av plugg och när jag kollar i min kalender sköljer en ljummen våg av panik över mig. 
Jag ser ljuset i tunneln och snart är examensarbetet klart. Det gör mig sjukt stressad... Om examnesarbetet var det enda som skulle göras så skulle jag kunna glädjas åt det, med nu är det lite saker att ta tag i utöver det.

Vi jobbar oss framåt, sakta men säkert, och snart är det som sagt klart. Imorngon, måndag, har vi möte med handledaren. Få lite feedback, lite idéer och reflektioner grundade i erfarnhet och kunskap. Det är rekommendationerna som sitter fast. Idag har vi bollat en del idéer, men räcker de? Är de tillräckligt bra? Inovativa? Ibland är den enklaste lösningen den bästa, är det så i detta fall?
Vi förtjänade i alla fall en promenad...

Praktiken och reseplanering. Det är så mycket som behöver göras på så kort tid och med allt detta snurrandes i mitt huvud är det svårt att fokusera på rätt saker. På tisdag är det kick-off, mötet med några av dem som ska engagera sig i mötet, på plats och hemifrån, det är någonting jag verkligen ser fram emot.

För att jag ska ha extra mycket i huvudet så snurrar tankarna om skolan i Dublin i huvudet. När får jag mina sista svenska betyg så att jag kan genomföra sista delen av ansökan och få ett besked om antagningen? Det är väntan som är jobbig. Det värsta jag vet är att inte kunna påverka situationen. Bara vänta på besked...

Imorn är det praktik. Fokus.
Rätt fokus vid rätt tillfälle. Prioritera.