ett steg framåt, två steg bakåt.

Examnesarbete sen 18.00

Jag lyckades tvätta en maskin och hann gå och träna (pappa, ta det som en utmaning!)

Gällande resan känns det som om jag är i Limbo. Jag sitter fast mellan två värdlar. En del som verkligen krigar för att kunna åka och en del som tvekar på om jag kommer uppnå mitt syfte och även på den realistiska möjligheten till genomförande...

Kommer jag kunna sätta ihop en resa som faktiskt tar mig till Mx på den begränsade tid jag har mellan examination och mötets öppnande? Kommer jag att göra någon nytta på plats? 

Fraktfartyget till Charleston går inte förrän i januari...

Men jag fick ett alternativ;

Ett fartyg som lämnar Felixstowe i mitten av november och det finns möjlighet att kliva av i antingen Boston eller New york.

Jag kommer att få datum på resan inom några dagar.
Schemat börjar gnissla...

Jag är orolig för att jag inte har tillräckligt med tid. Att det inte kommer att fungera tidsmässigt med skola så jag hinner fram till mötet i tid.

Från Boston/NY måste jag ta mig till Mx, Cancún… Buss och tåg är i detta läge uteslutet. Det är uppenbart att det kommer ta för lång tid. Då missar jag mötet.

Det enda alternativet är kryssningsfartyg. Hinner jag?

I dagsläget vet jag inte ens om det finns något kryssningsfartyg som passar in i min tidplan.

Syftet med resan är att visa att det finns andra vägar än att flyga. Men också att göra nytta under mötet. Rapportera och visa Sverige vad som händer. Berätta om förhandlingarna och uppmärksamma sveriges agerande bland andra.

Hinner jag inte fram i tid så gör jag ingen nytta i Mx.

Och om jag inte heller får ackreditering..?

Tusan.

Jag måste ha en plan B.