Klimatmötet började igår och förväntningarna är lägre ställda än någonsin. Carlgren säger att han inte ens tror på att man kommer få ett bindande avtal i Johannesburg. Tror det var DN som skrev att förhandlingarna startade på en slö nivå som om baksmällan från Köpenhamn, COP15, låg kvar.
Borde man inte mer än någonsin ställa sig upp och säga att någonting måste hända? Vad gör vi vanliga dödliga när det känns som om politikerna redan gett upp? Ska vi strunta helt i att försöka förhindra utvecklingen och istället jobba för anpassning? Flytta till månen?
Vad förlorar vi på att gå först? Statuera ett bra exempel. Måste vi vänta på USA? Måste vi ens vänta på alla andra EU-länder?
Att agera nu är en investering för att slippa de stora förlusterna i framtiden. Fast, juste, det är ju inte vi som drabbas. Det är våra barn och de i de mindre och minst utvecklade länderna. De med minst resurser.
Vi kanske ska strunta i det i alla fall… Eller?
Jag hoppas på framtiden. Jag hoppas baksmällan lättar. Käka en pizza, drick kaffe och sätt igång.
Vi behöver ett bindande avtal. Inga frivilliga åtaganden. Frivilliga åtaganden är lika med inga åtaganden.